Fredrik Lindström – När börjar det riktiga livet. Visst fick jag till en extremt suddig bild? Eh.
Det bor en avmätt distans i Fredrik Lindströms noveller, som säkert kan göra det svårt att ta till sig dem. Jag har uppfattat en sådan tendens i de recensioner jag läst av boken. Jag uppskattade den distansen i det här fallet, vilket jag annars nog inte gör. Men jag tycker att det liksom ger tyngd åt det jag uppfattar som satiriskt i berättelserna. Det är som att texterna säger till läsaren: okej, du kan ju läsa de här berättelserna rakt upp och ner om du är lite halvkorkad men egentligen ska du tänka att det är helt fucked up med alla dessa konventioner och normer vi omger oss med. I väntan på något större. Den Perfekta Soffan, kanske. Eller ännu hellre – Det Perfekta Livet.
Jag kan absolut rekommendera den här novellsamlingen. Det är inget mindblowing men hamnar den i händerna på rätt person så kan den nog vara även det. Jag har tyckt till om boken här också, för den som orkar klicka (förresten – grejen med att det skulle vara jobbigt att klicka på länkar? Jag gör det hela tiden i bloggar och tycker ofta att det leder till ganska intressanta saker).
ord och inga visor 
Håller med dig om det där med länkar, de brukar leda till spännande platser! Jag gillade verkligen novellerna och uppskattade distansen som gjorde att jag blev en utomstående betraktare som tjuvkikade på dessa olyckliga människor. Men visst har han en speciell stil den gode Lindström och kan säkert reta upp folk.