Vad? Den här boken är andra boken i den första omgången jag har av projekt KILL hyllvärmare, som går ut på att läsa böcker som stått länge i hyllorna. Eftersom de annars lätt blir bortglömda (och därmed aldrig lästa).
Hur lång tid i hyllan? Jag tror att Ett välsignat barn har värmt mina bokhyllor i åtminstone tre års tid.
Det har ju gått betydligt segare med projekt kill hyllvärmare än vad som var tanken. Jag är fortfarande på första omgången (varje omgång innehåller tre böcker, detta för att göra projektet mer lustfyllt) och ska snart påbörja tredje boken, Vi, de drunknade som dessutom är en tegelsten. Nåväl.
Linn Ullmans roman Ett välsignat barn ger mig blandade känslor. Den handlar om några systrar som ska åka till sin pappa på Hammarsö efter att inte ha varit där på länge. Deras vuxna liv blandas med tillbakablickar från barndomens somrar på ön, som kanske inte var helt idylliska. Romanen innehåller en del riktigt starka och sorgliga delar, då en pojke blir mobbad till exempel. Romanfigurerna skildras på ett trovärdigt sätt och visst fastnar jag i handlingen emellanåt, men samtidigt blir läsningen rätt ofta segdragen och det tog mig ovanligt lång tid att läsa klart. Språket är originellt men inte ens det lyckas få mig att helt fastna för berättelsen. Det här blir en kort text, eftersom jag helt enkelt inte har mer att säga än dessa splittrade intryck. Jag kommer nog att lägga ner boken i min port, så kan någon annan läsa och kanske uppskatta den mer.
Har ni läst Ett välsignat barn?
ord och inga visor 
Pingback: Hyllvärmare: En helvetes vinter av Daniel Woodrell | ord och inga visor
Pingback: Projekt låt hyllvärmare leva? | ord och inga visor