I seriealbumet Med vänlig hälsning är Sara Granér mer ”basic” än i sitt senaste seriealbum, All I want for christmas is planekonomi (som jag bloggade såhär om). Det är en större bild på varje sida och emellanåt fotografier på broderade samhällskritiska budskap. Men det gör inte att albumet blir sämre, jag tycker att det håller lika hög klass som det som kom förra året. Jag älskar Granérs mycket originella tecknarstil som liksom adderar ett groteskt inslag till de ofta väldigt punchline-artade och samhällskritiska budskapen/pratbubblorna. Alltså, egentligen är det ju onödigt att jag sitter här och orerar vidare, när allt jag behöver säga är att Med vänlig hälsning är ett gapskratt mitt i maktens vrångstrupe. Läs den, älska den, hylla den, por favor.
ord och inga visor 